2008-06-15

Konferens: Agile Development 2008

I veckan var jag ordförande för konferensen Agile Development 2008 som arrangerades av Citerus AB och IBC Euroforum. Det börjar finnas rätt många olika konferenser med lättrörlighet på temat, men ändå kom en hygglig skara deltagare från olika erfarenhet och bakgrund. Idén vi hade med denna konferens var att ta ett brett grepp på lättrörlig utveckling genom att ta pulsen på industrin idag, och se vart trenderna är på väg. Jag tycker vi lyckades rätt bra, trots allt.

Något som irriterar mig är den ökande mängden förståsigpåare som utan att ha erfarenhet inom ett område fäller kategoriska uttalanden om detsamma. Om man nu inte vet något om Scrum, hur vet man då att det inte lämpar sig för projektarbete? Själv blir jag mer och mer försiktig med generaliseringar av denna typ ju mer erfarenhet jag får inom området. Säkert är att den bästa utvecklingsprocessen är den som utvecklats av de som gör arbetet, som hålls ständigt optimerad utefter förutsättningarna, och som aldrig blir tyngd av en mängd leverabler vars syfte är att uppfylla processens checklista, inte att bringa resultat till verksamheten i form av nöjda betalande kunder.

Jag aktar mig för processer som är alltför tyngda av pynt. Pynt är för mig leverabler som inte är resultatorienterade, utan hör till uppfyllande av processen. Det är ofta dokument av olika form som dessutom ofta ska signeras av någon ansvarig chef eller liknande. En effekt av pynt som jag ofta noterat är att det verkar bli en trygghet för kvalitet, på något märkligt sätt. Det gör inte så mycket att kunden blev nöjd, för vi har ju allt pynt som visar att vi följt processen.

Jag förbryllas av Lean-och-agile-gurus som förespråkar att man inte behöver arbeta med ständig förbättring. Jag antar att de har någon djupare grund i sitt resonemang som jag helt enkelt inte begriper, för ständig förbättring är ju en av de saker som får de mest framgångsrika företagen att hålla ledningen jämfört med sina konkurrenter. Jag anser att om det finns en sak man ska välja att göra, så är det att börja förbättra sin verksamhet, ett steg i taget, med puls.

Här måste jag fritt citera Daniel Berg på ASSA ABLOY: "Vi ska alltid vara mycket bättre om sex månader!" Tänk att ha det drivet i sin utvecklingsgrupp!

Jag glädjs åt att träffa nyanställda på en sådan här konferens, som har blivit ditskickade för att deras chef ser möjligheten i att låta dem få en orientering i lättrörlighet, och träffa andra med erfarenhet. Och jag blev glad av tjejen jag träffade som arbetar med test som specialitet, och tycker det är självklart att testare och programmerare samarbetar för att ta fram mjukvara med kvalitet. Det värmde.

2 comments:

Angelica said...

Med tanke på citatet om förbättring, du ser ingen risk i att förbättringsivern gör att man aldrig stannar upp och tillåter sig själv (och gruppen) att känna sig nöjd med hur bra man är just nu? Att det finns en risk i att gruppen (eller delar av gruppen) upplever det som att sättet de presterar på inte är tillräckligt bra (eftersom de hela tiden ska förbättra sig)?

Mikael Lundgren said...

Självklart har du rätt i att för mycket av det goda sällan blir bra. Huvudfokuset måste i första hand vara nöjda kunder och pengar in i verksamheten.

Men jag har positiv erfarenhet av att team som har mandat att föreslå och införa förbättringar känner sig mer nöjda med sin tillvaro, än team där det inte spelar någon roll. Förbättrandet ska inte vara en hetsjakt, eller göras till ett självändamål - det handlar om att ha möjligheten att förbättra för sig själv och andra.